Indioter och kärlek!

Såg mammor och minimodeller, eller vad programmet heter.
Här har man suttit och nojat lite över hur man kommer att vara (och hur man är) som förälder.
Efter att ha sett det där förbannade skitprogrammet (som man lik förbannat inte kan hålla sig från att se på) så kan man inte annat än att pusta ut.
När man funderar om man gjort nåt tok, så kan man alltid tänka på de genomblonda och självidiotförklarade mammorna i programmet och känna; Ja, man är då fan inte sämst.
Skönt att de vinklar programmet så att det framgår hur jävla dumma de ändå är, de flesta av dem.

En annan sak som stört mig fruktansvärt länge är hur i helvete hjärndöda alla är, som ska åka från Söderhamn till Söderala. Jag vet inte om det är något med vattnet i Söderala, men det verkar som att ingen som bor där vet att man får köra 90 km/h när det står 90 på hastighetsbegränsningsskyltarna.

"Jag ska ju ändå svänga snart", tänker de och puttrar på i sina förbannade jävla 70 km/h, för att sedan svänga in mot Söderala UTAN ATT BLINKA.
Det är så man vill följa efter varenda blockmongo och förklara för dem hur dumma i huvudet de egentligen är.
(Vissa Söderalabor är ändå rätt reko).

Avslutar med att säga att dagen har varit fantastisk, trots dessa bittra tankar.
Pulkaåkning i Alirs öga går inte av för hackor.
Med en treåring som är modigare än Crocodile Dundee, så svischade vi ner för backarna i överljudshastighet.
Träningsvärk väntar, efter att ha dragit henne uppför ca 2435 gånger.
Mamma J åkte även hon.
Fikade gomackor och drack varm O'boy, gjorde vi med, som riktiga friluftsmänniskor!

Älskar livet.
/Jimmy